Jessie Johansson: ”Jag vill bli världens bästa unghästutbildare”

Från osäkra SM-starter på ponny till en etablerad karriär som en lovande unghästryttare. Jessie Johansson arbetar som unghästberidare hos Jan Brink och har belönats med det prestigefyllda Ajax-stipendiet i år. Hennes mål? Att bli världens bästa unghästutbildare. Vi har pratat mer med Jessie om hennes resa från en bakgrund utan större ekonomiska förutsättningar, nervositet och hennes förväntningar på DressagePower Horse Show i höst. 

Hästar har alltid funnits i Jessie Johanssons liv. Med en släkt engagerad i travet och en mamma som själv ridit, blev det naturligt att också Jessie skulle hamna i stallet. I många år red hon både dressyr och hoppning, något motvilligt erkänner hon. 

”Mamma tyckte det var bra att göra både och, men egentligen var jag mest rädd när jag skulle hoppa. Jag har alltid varit lite försiktig av mig”, berättar Jessie. Tillslut sadlade hon helt om till dressyr och red flera SM på ponny, men kom aldrig till final.

”Jag hade alltid yngre ponnysar så när de började kännas etablerade i klasserna blev jag för gammal. Men det har gett mig stor erfarenhet att rida alla mästerskapen”, berättar Jessie.

Egen uppfödning i Future Stars 

När familjen köpte hennes första storhäst var tanken att det skulle bli en hennes framtida tränings- och tävlingskamrat. Men stoet blev skadad och då uppmärksammades också kissing spines, något som gjorde att hon blev avelssto istället. ”Min mamma sa: jag är ledsen, men vi la våra sista pengar på den här hästen’, berättar Jessie. I stället valde de att ta ett föl på stoet – och just det fölet, Flow, är hästen Jessie nu ska rida i Kersö Equestrian Future Stars på DressagePower Horse Show.

För att Jessie inte skulle behöva sluta rida så fick hon genom stöttande familjevänner en av deras unghästar att utbilda och rida på. För att fortsätta utvecklas valde hon att flytta till Tyskland – ett beslut som blev avgörande.

Flytten till Tyskland – En tuff men lärorik kultur

I Tyskland fick Jessie uppleva en helt annan ridkultur. ”Man blir uppslängd på en häst direkt. Klarar du det får du rida mer – annars inte. De har så många hästar att de har råd att testa ryttare på det sättet. Det är deras sätt att testa ryttarna och när det fungerar så blir det riktigt bra, men ibland blir fallet också hårt”, säger hon.

För Jessie blev det en chans som gav massor av timmar i sadeln. Hon red mellan åtta och sexton hästar om dagen och arbetade bland annat på DLZ Lodbergen, där även Therese Nilshagen är anställd. Där växte också intresset för de unga hästarna fram.

Vägen till att börja jobba i stall förklarar Jessie som relativt enkel. Hon googlade fram mejladresser till olika stall och skickade ansökningar. ”Det värsta som kan hända är att du får ett nej – men då hör du av dig igen eller till ett annat stall.”

Efter några år längtade hon hem och funderade på att lämna ridningen helt. Men kärleken till hästarna gjorde att hon snart var tillbaka i sadeln.

Nya möjligheter i Sverige 

2021 började Jessie arbeta hos Jan Brink, och 2025 tilldelades hon Ajax-stipendiet – en satsning som ger både ekonomiskt stöd och träningsmöjligheter. 

”Det känns otroligt att någon utomstående tror på mig. Mina föräldrar har haft helt vanliga jobb, så de hade inte så stora ekonomiska muskler när jag var liten utan stöttat med det de kunde, så därför känns detta extra stort”, berättar Jessie.

Stipendiet ska hon använda för fortsatt träning hos Jan Brink och vill även träna för Catherine Dufour.

Drömmen om unghästarna

Jessie drömmer om att bli världens bästa unghästryttare. OS är inget uttalat mål – men dörren är öppen om chansen kommer. ”Jag vill rida fler unghäst-VM, nå finaler och gärna ta medalj. Det lockar mest. Men om jag får chansen att rida ett OS kommer jag inte tacka nej, haha”, berättar Jessie. 

På DressagePower Horse Show ska hon starta Flow, en egen uppfödning som är efter hopphingsten Mr Vain. Stoet beskrivs som egensinnig. ”Man får skicka in en ansökan och se om den beviljas”, skrattar Jessie. Tillsammans har ekipaget gått alla årgångar och blivit starkare för varje år. 

Ekipagets största utmaning är att stoet har lite scenskräck, framför allt på inomhusarenor. Därför ser Jessie fram emot att få rida på DressagePower Horse Show och få möjlighet att träna på en sån arena. Jessie och Flow hade högst kvalprocent av alla anmälda i slutet av juni, något som gav ekipaget en guldbiljett som säkrade deras plats i finalen. Detta blir första gången Jessie rider kür, och håller på för fullt att arbeta fram en passande kür. 

Om nerver och styrka

Jessie beskriver sig själv som en nervös person – men ser det också som en styrka. ”Om jag inte är nervös går det inget bra.” Hon minns hur hon på ponny-SM, år efter år, alltid red ut i fel varv. Idag har hon lärt sig att förvandla nervositeten till något positivt.

Hemligheten är förberedelse: att träna så mycket att det finns utrymme för att kunna tappa fokus någon sekund, utan att allt faller. ”Det gör att jag kan prestera trots nerverna.”

Familjen och sambon är hennes största stöd. ”Dom älskar mig oavsett prestation. Min sambo är inte involverad i hästarna och det är skönt för mig att ha ett annat liv vid sidan om sporten. Det ger mig återhämtning”. 

”Hästar gör mig glad”

För Jessie handlar ridningen ytterst om glädjen i samspelet. ”Hästar är så kravlösa. De gör mig glad.”